Unga vuxna med självrapporterad psykisk ohälsa

Den psykiska ohälsan är vanlig bland unga i befolkningen och man ser att ungas vårdkonsumtion på grund av psykisk ohälsa ökat, även under senare år. Detta kan tolkas som att unga med psykisk ohälsa får den hjälp de behöver. Men är det verkligen så? Var söker de unga hjälp för sin psykiska ohälsa inom landstingsvården? Söker de mer än andra? Fångas de unga och äldre upp på olika vårdnivåer? Har det skett förändringar över tid?

Genom att jämföra resultat från mätningar av självrapporterad psykisk hälsa i SLL:s folkhälsoenkät (med hjälp av frågebatteriet GHQ-12) med register data om vårdkonsumtion och läkemedelsförskrivning har vi funnit att unga med självrapporterad psykisk ohälsa nyttjar specialiserad psykiatrisk vård i ungefär samma utsträckning som äldre åldersgrupper (med undantag av de allra äldsta som har en lägre vårdkonsumtion). Unga med självrapporterad psykisk ohälsa är dock underrepresenterade på vårdcentraler och de får psykofarmaka i betydligt lägre grad jämfört med äldre.

Rapporten diskuterar möjliga orsaker till dessa resultat, såsom att tröskeln för att söka specialiserad psykiatrisk vård har sjunkit bland unga, att ökningen i vårdkonsumtionen bland unga som inte rapporterar psykisk ohälsa delvis beror på ökningar i neuropsykiatriska diagnoser eller andra tillstånd som inte fångas upp av GHQ-12, att unga väljer att söka direkt hos experterna än till husläkare, att deras psykiska ohälsa inte identifieras på vårdcentraler osv.