Viktigt att arbeta med tobaksavvänjning inom psykiatrin

Andelen rökare i befolkningen har minskat kraftigt under de senaste åren, men bland personer med långvarig psykisk sjukdom har minskning inte skett i samma takt. Personer med psykisk ohälsa både kan och vill sluta röka om de får rätt stöd, det visar en ny studie från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES).

Dagligrökning minskar i socialt utsatta grupper i Sverige, men förekomsten är fortsatt hög i jämförelse med genomsnittet för hela befolkningen, som är sju procent år 2018. Studier visar att bland personer med psykisk sjukdom som bipolärt syndrom, schizofreni eller kronisk depression kan andelen rökare vara så hög som 70 procent. Det ökar risken att drabbas av rökningens skadeverkningar: främst cancer, hjärtkärlsjukdom och lungsjukdomar. Den förväntade livslängden för personer med allvarlig psykisk sjukdom är 15 till 25 år kortare än för den generella befolkningen, och rökning anses vara en av de största orsakerna till det.

Personer med psykisk sjukdom vill, försöker och kan sluta röka, och med rätt stöd från hälso- och sjukvården ökar chanserna att lyckas. Därför är det viktigt att erbjuda effektiva metoder för rökavvänjning till personer med psykisk ohälsa.

Seminarium om rökning inom psykiatrin

Onsdagen den 30 oktober höll Uppdrag tobaksprevention Stockholm ett seminarium på temat rökning inom psykiatrin. Under seminariet presenterades faktabladet  och representanter från psykiatrin hade bjudits in för att ge exempel på hur de arbetar med tobaksavvänjning inom sina verksamheter.

Seminariedeltagarna fick även diskutera frågan om rökavvänjning i psykiatrin i smågrupper. Man konstaterade att det är en viktig insats för patientgruppens hälsa att arbeta med tobaksavvänjning och att många patienter är intresserade och behöver vårdens stöd. Det togs även upp att trösklarna för att få hjälp att sluta bör vara låga. Till exempel kan hänvisning till andra vårdgivare och kostnader utgöra hinder för denna grupp att sluta röka.