Rapporten undersöker vilken vetenskaplig evidens det finns för effektiviteten av interventioner för att minska ensamhet hos äldre. Målgrupp för rapporten är praktiker och beslutsfattare inom hälso- och sjukvården, kommuner och ideella organisationer.
Äldre människor kan uppleva ensamhet på grund av den fas i livet de befinner sig. Långvarig ensamhet kan leda till försämrad livskvalitet och ökad risk för att dö. Identifierade riskfaktorer för att uppleva ensamhet är bland annat nedsatt fysisk och psykisk förmåga, somatisk sjukdom, förlust av partner och dålig ekonomi. För att mäta ensamhet används framför allt två olika frågeformulär med indirekta frågor om tillgång till socialt nätverk och känslomässigt stöd. Även om insatser görs för att förebygga och minska ensamhet hos äldre är evidensen för sådana insatser fortfarande knapphändig.
Rapporten är en sammanställning som baseras på redan gjorda studier, samt systematiska översikter och metaanalyser. Den erbjuder därmed en bred överblick över kunskapsläget. Rapporten syftar till att tydliggöra hur upplevd ensamhet hos äldre kan identifieras och vilka insatser som kan ha effekt.
