Rapporten kartlägger vården för ångestproblematik och spänner mellan år 2014 och år 2022, med fokus på typ av ångestdiagnos (ospecificerad eller specificerad), vårdform (primärvård eller psykiatrisk specialistvård), samsjuklighet och behandling.
Andelen unga som varit i kontakt med vården med ångestdiagnos ökar över tid. Framför allt har det skett en stor ökning i andelen flickor, tonårstjejer och tonårskillar som haft primärvårdskontakt med mindre specificerade ångesttillstånd.
Tidsmässigt sammanfaller denna ökning med det gradvisa införandet av vårdreformen Första linjen för barn och unga med psykisk ohälsa inom primärvården. Det kan vara en indikation på att första linjen når en grupp unga som tidigare stått utanför vården och som i dag erbjuds vård.
Tidiga insatser kan förebygga förvärrade symtom och negativ påverkan på skolgång, fritid och sociala relationer. Färre än hälften av behandlingsinsatserna som ges till unga innefattar kognitiv beteendeterapi (KBT), som är en evidensbaserad behandling vid ångest. Att inte fler får KBT skulle kunna förklaras av att det vid mildare besvär i stället kan vara lämpligt med stödjande samtal och för yngre barn med ångesttillstånd kan till exempel riktat föräldrastöd erbjudas.
Rapporten visar att många får antidepressiva läkemedel vid ångesttillstånd samtidigt som samsjuklighet med depression eller adhd är vanligt.
Oavsett om allt fler drabbas av ångest eller om en grupp som tidigare stått utan vård nu får vård, talar rapportens resultat för att första linjen fångar upp en stor grupp ungdomar och unga vuxna med ångestproblematik i länet. Det verkar också vara så att första linjen med sin tillgänglighet och ambition om att hålla en låg tröskel, når grupper som inte annars söker vård för psykisk ohälsa.
