Vård för barn och unga med psykisk ohälsa brister i jämlikhet

Sedan december 2021 har primärvården i Stockholm ett utökat uppdrag att erbjuda vård till barn och unga mellan 6 och 17 år med lindrig till måttlig psykisk ohälsa. Yngre barn (0–5 år) erbjuds vård via Malinamottagningar sedan september 2022. I en ny rapport följer Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) upp strukturförändringen. Rapporten visar på variationer i tillgång till vård och brister i jämlikhet.

Rapporten har tagits fram på uppdrag av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) i syfte att ge underlag för att säkerställa att vården är tillgänglig, jämlik och av hög kvalitet för alla barn och unga i länet.

Under 2023 hade 15 816 barn och unga kontakt med mottagningar som utför det utökade uppdraget inom primärvården och Malinamottagningar. Det motsvarar tre procent av alla barn i åldrarna 0–17 år i länet.

Geografisk och demografisk ojämlikhet

Trots en god geografisk spridning av mottagningar är vården fortfarande ojämnt fördelad mellan kommuner och stadsdelar. Barn i områden med högre utbildningsnivå och fler svenskfödda invånare är mer benägna att få vård, visar rapporten.

– Dessa observationer tyder på fortsatt ojämlik vårdanvändning och tillgång till vård för psykisk ohälsa, samt att det föreligger risk för icke tillgodosedda vårdbehov bland olika befolkningsgrupper inom regionen, säger Maria Lalouni, handläggare på CES och en av rapportens författare.

Storlek och resurser

Små husläkarmottagningar med få listade barn och unga 6–17 år tillhandahåller vård till hälften så stor andel barn per 1000 listade, jämfört med medelstora och stora mottagningar. I intervju- och enkätdata framkommer också att stora mottagningar har bättre möjligheter att bedriva samverkan.

– Vårdpersonalen framhåller samverkan som central för att kunna erbjuda adekvat vård, säger Maria Lalouni.

Patientgrupp riskerar att hamna mellan stolar

Rapporten visar också att individer med mild till måttlig psykisk ohälsa i kombination med neuropsykiatriska funktionshinder riskerar att hamna mellan stolarna. Det beror på att det kan råda delade meningar om var de bäst får hjälp – inom det utökade uppdraget, BUP eller habiliteringen.

Rapporten rekommenderar

För att fler barn ska ges möjlighet till vård och för att vården ska bli mer jämlik rekommenderar rapporten följande:

Utförare av det utökade uppdraget bör vara färre och större samt ha ansvar för ett specifikt geografiskt område, för att på så sätt kunna tillgodose vårdbehov och ha goda förutsättningar för samverkan.
Bemanningskraven som ställs i uppdragsbeskrivningen bör specificera minimikrav av både antal och omfattning av anställda.
Strukturer för samverkan med exempelvis skolor, husläkarmottagningar med basuppdrag och BUP bör stärkas och incitament för samverkan övervägas.
Tydlig kommunikation i form av ett enkelt namn för det utökade uppdraget bör finnas. Detta är särskilt viktigt för att nå resurssvaga grupper.
Hög kompetens om psykisk ohälsa hos barn och unga bör finnas hos de som bedömer och triagerar till eller inom det utökade uppdraget. En direkt väg in till det utökade uppdraget bör övervägas.
Riktlinjerna och ansvarsfördelningen vad gäller patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och ätstörningar bör tydliggöras.
Kompetensen för att anpassa behandlingar och informationsmaterial för barn och unga med NPF bör stärkas, exempelvis genom en STEP-UP-utbildning.