Psykossjukdom och självmord – insikter från journalgranskning i Stockholms län

En majoritet av de personer med psykossjukdom som avled i självmord i Stockholms län 2015 hade haft omfattande kontakt med vården och uttryckt psykosociala svårigheter kort före dödsfallet. Det visar en journalgranskningsstudie genomförd av Region Stockholm och Karolinska Institutet.

Långvarig psykossjukdom är en av de tre kliniska grupper som har högst risk för självmord. Omkring 10–15 procent av personer med psykossjukdom tar sitt liv. Specialiserad psykosvård under 1990- och 2000-talet i Sverige innefattade specifika beprövade psykosociala stödinsatser till patienterna. Idag är specialiserad psykosvård mindre vanligt förekommande. Psykospatienterna följs ofta upp inom allmänpsykiatrisk vård, både vad gäller öppen- och slutenvård. 

Under 2015 avled 230 personer i självmord i Stockholms län. Av dessa hade 17 personer en psykosdiagnos vid dödstillfället. I en delrapport har Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) vid Region Stockholm och Karolinska Institutet sammanställt vårdkontakter, vårdinnehåll och psykosociala påfrestningar för dessa individer. Delrapporten och journalgranskningsstudien i Stockholms län är en del av större nationell journalgranskningsstudie. 

Omfattande kontakt med vården året före självmord 

Delrapporten visar att samtliga personer med psykossjukdom som avled i självmord hade haft omfattande kontakt med vården året före dödsfallet. En majoritet av psykospatienterna hade dessutom bedömts med förhöjd självmordsrisk under de närmaste månaderna före självmordet. 

Påtalat psykosociala påfrestningar nära inpå självmord  

Journalgranskningen visar också att individerna ofta uttryckte sig öppet om sina svårigheter i kontakt med psykiatrisk vård. I samtliga fall fanns noteringar om aktuella psykosociala problem, såsom ekonomisk utsatthet eller relationssvårigheter, vid minst ett vårdtillfälle kort före självmordet.  

– Det är framgår att vården haft information om individernas påfrestande livssituation, säger Anne Stefenson, psykiater, psykoterapeut och handläggare vid NASP. Notat om psykosociala insatser och åtgärder saknas dock i de flesta fall, vilket vi har tolkat som att sådana insatser inte genomförts.  

– Journaldata får delvis anses bristfälliga vad gäller notat om åtgärder, men de ger ändå en väsentlig vägledning, fortsätter Anne Stefenson. 

Resultaten ligger i linje med Socialstyrelsens utvärdering från 2022, som visar att endast en minoritet av patienter med psykossjukdom får de psykosociala stödinsatser som rekommenderas i de nationella riktlinjerna för vård vid schizofreni.  

Delrapporten väcker frågor om hur vården kan förbättra sin följsamhet till riktlinjerna och bättre identifiera behov av stöd för personer med psykossjukdom – särskilt i situationer där självmordsrisken är förhöjd. Det finns en risk att en reducerad specialiserad psykosvård, inom öppen- och slutenvården, medför ett kunskapstapp om specifika bemötande- och behandlingsalternativ.  

Journalgranskningsstudien i Stockholms län 

Under åren 2020–2022 granskades journalerna i IT-journalsystemet Take Care från psykiatri, primärvård och somatisk specialistvård för de 230 individer som enligt Dödsorsaksregistret avled i säkra självmord under 2015 i Stockholms län.  

Publikation 

Stefenson, A., Karlsson, L., Ramberg, I-L., Wasserman E., Journalgranskningsstudie – Självmord i Stockholms län 2015 Delrapport 3: Personer med psykosdiagnos. Stockholm: Nationellt centrum för suicidforskning och prevention. Karolinska Institutet och Region Stockholm; 2025. Rapport 2025:04 

Publicerad 2025-09-12