Stöd till utmönstring av lågvärdeinsatser

Introduktion

 

Fas 0. Identifiera lågvärdeinsatser

För att identifiera lågvärdeinsatser används litteraturöversikter eller andra systematiska jämförelser av metoder. Arbetet med att identifiera lågvärdeinsatser behöver inte genomföras i varje enskild verksamhet, eftersom det kan finnas nationella rekommendationer att utgå från.

 

Fas 1: Prioritera vilken lågvärdeinsats som ska utmönstras

Det är svårt att utmönstra flera insatser samtidigt. Därför är det bra att prioritera en eller några få med ett tydligt behov av minskad användning i den egna verksamheten.

Konsekvenserna av insatsen

För att kunna prioritera en insats att utmönstra kan det hjälpa att fundera på vilka konsekvenser fortsatt användning av insatsen har. Det kan handla om att insatsen har risker för patienter, att den tar onödiga resurser eller leder till undanträngning av andra effektiva insatser. Prioritera den eller de insatser som ni upplever leder till flest negativa konsekvenser.

Hur ofta insatsen används

För att kunna välja vilken insats som ska utmönstras är det bra att veta hur ofta den används. Sådan kunskap är också användbar för att kunna följa upp om användningen faktiskt minskar och därmed kunna bedöma framgången i utmönstringsprocessen. Fundera på hur ni kan mäta både användningen i dag och förändringar över tid.

Kanske kan regional eller lokal data visa på överanvändning av specifika insatser i er verksamhet? Eller finns det någon insats som används oftare hos er jämfört med andra liknande verksamheter?  Det kan tyda på en potentiell överanvändning.

Konsensus om utmönstringen i arbetslaget

Det är ofta lättare att lyckas med att utmönstra en insats om man är överens. Ett sätt att välja prioritera bland insatserna kan därför vara att låta medarbetarna diskutera vilka insatser som bör utmönstras inom den egna verksamheten och prioriterar vilken eller vilka som är viktigast att börja med.

Fas 2. Identifiera orsaker till användning samt strategier för utmönstring

Den här fasen består av två delar: att identifiera orsaker till användningen av den lågvärdeinsats ni valt samt att hitta strategier för utmönstringen.

Identifiera orsaker (2A)

Nästa steg blir att förstå varför lågvärdeinsatsen används hos er. Här gäller det att identifiera vilka orsaker som finns till användningen av lågvärdeinsatsen i den egna verksamheten. Genom att identifiera och analysera orsakerna, får ni viktig information som hjälper er att i nästa steg (fas 2b) välja strategier som adresserar dessa orsaker.

Ni kan ta hjälp av forskningen som har visat följande huvudtyper av orsaker till användning av lågvärdeinsatser (5, 6):

Här är några exempel på tillvägagångssätt för att samla information om varför lågvärdeinsatsen används:

• Frågeformulär: Skapa och skicka ut ett kort frågeformulär med specifika eller öppna frågor om vad som orsakar användningen av insatsen.
• Samtal eller intervju: Fråga personer individuellt om vad de anser är de viktigaste orsakerna till användningen av lågvärdeinsatsen.
• Gruppdiskussion: Samla berörda individer och yrkesgrupper och diskutera orsakerna till att den specifika insatsen används. Om ni har samlat in information från olika personer, till exempel med frågeformulär, kan den informationen ligga till grund för diskussionen.

Tänk på att ta in åsikter från olika yrkesgrupper och personer med ledningsansvar som kan påverka användningen av insatsen. Om ni identifierar många olika orsaker är det bra att prioritera två eller tre som ni tror är mest betydelsefulla och möjliga att påverka.

En del av orsakerna till användningen kan ni själva påverka, till exempel lokala rutiner. Samtidigt kan hälso- och sjukvårdssystemet påverka vilka insatser som används. Systemets påverkan på användningen av lågvärdeinsatser bör lyftas till ledningsnivån så att det finns en möjlighet att ändra på dessa.

Identifiera strategier (2B)

Utifrån analysarbetet i fas 2A kan ni välja strategier som specifikt adresserar de orsaker ni har identifierat. Om ”patienternas önskemål” är den främsta orsaken till användningen av lågvärdeinsatsen, behöver ni en strategi som hjälper er att möta patienters önskan och efterfrågan. Då skulle exempelvis en konkret samtalsmall för hur man kan lägga upp ett samtal med patienten om varför en insats ska avstås, vara hjälpsam.

Utbildning är en vanlig strategi men sällan tillräcklig som enda strategi för att lyckas med en utmönstring.

Ni kan ta hjälp av forskningen där man har identifierat följande typer av strategier för att utmönstra en lågvärdeinsats (6): 

Tillvägagångssätt att välja strategier

Gör en analys av vilka strategier som är mest lämpliga för att adressera de orsaker till användning av lågvärdeinsatsen som ni identifierade i fas 2A. Detta kan till exempel göras i en diskussion i arbetsgruppen för att samla olika synpunkter – och därmed öka chanserna att strategierna kommer att accepteras. För att säkerställa att olika typer av strategier beaktas är det bra att ha en diskussionsledare som visar listan med exempel på strategier. Diskutera vilken eller vilka strategier som adresserar var och en av de identifierade orsakerna. Det kan vara så att en strategi adresserar fler än en orsak eller att ni bedömer att det behövs flera strategier för att adressera en enskild orsak.

CES håller på att ta fram ett verktyg för att underlätta att välja strategier som matchar orsakerna till att lågvärdeinsatsen används. Verktyget kommer att finnas tillgängligt på den här webbsidan under hösten 2025.

Fas 3. Utvärdera utmönstringen

Den här fasen handlar om att utvärdera om utmönstringen faktiskt minskar användningen av lågvärdeinsatsen. 

Utmönstring av lågvärdeinsatser kan vara enkla eller svåra att utvärdera. För vissa insatser kan det finnas möjlighet att ta fram data om användningen från lokala it-system eller från register medan den möjligheten saknas för andra insatser. I sådana fall kan självrapporterade data vara ett alternativ, till exempel att dokumentera enkel statistik över användningen.

Andra alternativ är att använda enkäter eller intervjuer för att få en uppfattning om hur utmönstringen går. Att använda flera sätt att följa upp arbetet kan vara hjälpsamt, och de kan ofta komplettera bilden av hur utmönstringen går. För att uppföljningen ska bli av är det viktigt att utse någon som ansvarar för den.

Utgå ifrån de mål eller målvärden ni formulerade i fas 1 och planera för hur ni ska utvärdera utmönstringen.

Utvärdering behöver inte bara handla om att mäta resultaten. Det kan också vara att kontinuerligt följa upp hur arbetet går. Detta kan göras mer ofta i början av ett utmönstringsarbete, för att sedan anpassas efter hur ofta lågvärdeinsatsen används. Om det exempelvis beställs onödiga röntgenundersökningar flera gånger per vecka kan det vara lämpligt att initialt följa upp veckovis eller efter ett par veckor. Det kan göras genom självreflektion eller gemensam diskussion på en arbetsplatsträff eller under andra möten.

Uppföljning skapar förutsättningar för att snabbare kunna agera utifrån eventuella problem. Till exempel kanske en strategi behöver bytas ut eller läggas till för att bättre lyckas med utmönstringsarbetet.

Kom ihåg att återkoppla hur det går till medarbetarna. Det kan skapa engagemang och motivation att fortsätta arbetet med att utmönstra lågvärdeinsatsen.

Fas 4. Vidmakthåll och sprid

Den här fasen handlar om att säkerställa att den minskade användningen av lågvärdeinsatsen kvarstår. Det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster. Att mäta användningen vid upprepade tillfällen och att återkoppla resultaten till personalgruppen kan förhindra att användningen ökar igen att se till att användningen inte ökar igen.

Det är också bra att vara uppmärksam på förändringar i verksamheten som kan påverka användningen av lågvärdeinsatsen och i vissa fall kräver en anpassning av utmönstringsstrategierna. Sådana förändringar kan till exempel vara hög personalomsättning, nya prioriteringar eller nya sätt att ersätta och följa upp vården.

Om utmönstringen har gjorts i liten skala, till exempel i en del av en verksamhet, kan det vara bra att sprida utmönstringen – antingen till fler delar av den egna verksamheten eller till andra. Tänk på att orsakerna till att lågvärdeinsatsen används och förutsättningar för utmönstring kan skilja sig mellan verksamheter. Därför är det bra att återbesöka fas 2A och 2B för att undersöka om de valda strategierna verkar lämpliga eller om de behöver ändras eller kompletteras.